En dag gick vi på en vandringstur på en ö och upp på ett berg. Engelsmännen vi gick med hängde inte riktigt med i vårt tempo. Kändes skönt att veta att man inte var mest ovältränad i världen:) även om en lång semester framkallar den känslan...
När vi kom till toppen var jag den enda som inte klättrade de sista meterna. Jag höll mig på säkert avstånd från kanten. Gustav däremot satt och dinglade med benen! Galning! Bara 300 meter upp...
Jag tycker ni ska komma till oss så fort som möjligt nu när det är lite kaotiskt i Bangkok. Vi kan skicka upp vår taxichaffis att hämta er. Var är ni? Mia och Sven
SvaraRadera