Rädd.

Som jag redan sagt så ska alltså jag och Gustav iväg på en långresa två månader i höst. Och som de flesta som känner mig vet så är jag en ganska rädd liten tjej. Följande saker skrämmer mig inför resan:

• Att flyga (Där sitter man inklämd tusentals meter upp i luften och guppar!)
• Hajar (Har läst alldeles för många historier om turister som blivit bitna. Har dessutom lovat migsjälv att inte vara en mes utan ta dykcert...)
• Att få elektricitet i sig i duschen (händer tydligen ofta i Thailand)
• Naturkatastrofer (jordbävningar, tsunamis, orkaner...)
• Spindlar, ormar, ödlor... (De kan bitas!)
• Delfiner (Jag kommer tro att de är hajar.)
• Trafiken (Det kan man ju t.o.m dö av i Sverige!)
• Att något av föregående dödar Gustav. (Att komma hem ensam skulle vara det mest fruktansvärda!)
  

Men jag är ärligt talat inte rädd för att dö. Himlen verkar ju helt okej! Det är bara de där sekunderna INNAN jag dör som skrämmer mig! Sånna här tankar kan mala i mitt huvud i evigheter. Skitonödigt. Förmodligen kommer jag hem lite modigare, lite brunare och en aning klokare... Alldeles, alldeles levande!